jag tänker inte spara min längtan, längre.

Jag döljer en sanning, och jag vet om det. Och all min längtan tar mig ingenstans. Jag behöver bara ta ett steg ut.
Någonting slog mig härom dagen, ju mer vuxen man är, ju mer barnslig får man vara? Är det så att när man nått en viss ålder, och man istället för att längta till nästa födelsedag blir man nojig, är det okej att bete sig som om man vore ett barn? psykiskt och fysiskt talat...

 Idag sa jag det jag tänkt länge, högt! Det var skönt, men helt plötsligt fick jag press på mig igen, sån där press som jag inte orkar.  Men bara så ni vet, jag tänker kommer och ska härifrån. För Kalmar kräver mig, jag kan inte längre andas in denna luften, jag behöver ny luft i mina lungor.


I helgen är jag ledig,  skönt, behövligt, välförtjänt, otäckt, för ja, jag är rädd för allt idag.
Konsum, mitt rum, konstiga dokumentärer, telefonsamtal, sms, ensamhet, ha folk omkring mig. Dig



I have trouble sleeping alone.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0