tillbaka till framtiden..

så känns det. en del av mig har ändrats, en stor del. Och jag känner delvis inte igen mig själv. Brukar inte bli sån här, jag är som madde sa, "den hårda" men är jag det fortfarande? Hade jag kanske bara en viss hårdhet och att den är borta nu? Mitt enda vapen, beskydd. Eller är det bara du som av någon anledning som jag inte förstår river ner min hårda mur?  Varför skulle du lyckas, när ingen annan har gjort de, utan att du ens försökt? Samtidigt som en del av förändras går en annan del tillbaka till det som varit, eller som jag brukat känna och tänka. Förvirrat.

Jag är trött nu. Fast jag sover faktiskt ett par timmar varje natt, men jag är trött på omgivningen. GE MIG NÅTT NYTT!
Jag vill känna spänning och lyckorus inför saker, inte rädsla. För rädd är jag, mest hela tiden, och i 99% av alla fall för mig själv.


Jag hoppas på en bra dag. Och det får räcka.


Over and out.

mmm,

any day now, he will be replaced.

Du måste vara hos mig.

Jag är finner mig i mitt liv, mitt livsöde, att jag är den jag är. Andra behöver inte få veta allt, alla behöver inte acceptera.
Men visa tankar skrämmer mig, och hela min kropp skiker nej när jag tänker på det. De känns som jag väcker en fråga, men inte på nått sätt vill veta svaret.
De känns som det är ett stort gap mellan oss. Jag undrar vad jag vore utan dig? Jag tror jag inte hade varit nått alls. Jag har inte tänkt på det så mycket, men nu skämmer det och plågar det mig. Har jag gjort allt förgäves?
Vad ska jag göra då?
Vem skulle jag gråta hos? Förlåta mig? Vem skulle ta hand om mig, jag känner mig så liten på den här stora jorden?
Nej,jag behöver dig.


En förlåtelse..

Ja, ni runt omkring mig, förlåt!
Jag är medveten om mina förtillfället hastiga humörsvängnigar. Självklart ska det inte gå ut över er, inte ni mina änglar. Men det gör de, fan också! Men snart kommer jag nog lugna ner mig, men tills dess. förlåt, förlåt mig!



Förresten, jag måste slå ett slag för sanningen, eftersom att ingen verkar förstå dess kraft.
Jag klarar inte av en enda lögnare elle en enda lögn till. Nej!

what are you up to, emma?

För folk som undrar vart jag håller hus, varför jag inte gör annat än sitter hemma, och knappt hinner höra av mig. sammanfattar jag just nu mitt liv med en mening. " jag jobbar på saken"...


Nuets ensamhet spelas mot tidigare lycklig kärlek, förtvivaln växlas med övermod och en häftig livskänsla avlöses av starkdödsångest.

Förändringarnas vindar,

just nu är det storm. Nej inte utomhus,sommaren är ju nästan här. De är storm i mitt huvud, eller i hela min kropp. Förändringarnas vindar blåser. Ordentligt. Mycker kommer hända, ännu mer kommer förändras. Och väldigt mycket ska tas tag i. Äntligen, känner mig peppad. Känner mig redo!

Och jag är inte ensam, det känns ännu bättre. Känns som jag har ett litet lag, eller iallafall ett team med mig. underbart!


en älgunges uppväxt

en dokumentär som är lika spännande, om kanske inte tillochmed mer spännande än vad den låter.
Fick följa agnes, ann, mush och nån till i deras spännande moderlösa värld. Som blandades av nappflaskor, saltlös pellets och vaccinationssprutor. Då och då även lite bråk.

Under reklamtid fick jag se hur många djur som maskerar sig. och kom fram till att de delvis det jag håller på med. Vill på vissa plan inte synas, eller rättare sagt. De finns saker jag vägrar visa. Och jag är bra på att dölja dom.

Ledigheten som vi har haft har varit underbar och behövlig. Snart är det slut.

Nu ska jag ta mig i kragen. så, over and out.


BTW, GRATTIS TILL STORA SYSTER.. Nu är hon snart lika gammal som gammelmor pilrot! 


Såhärkännsdet.Såhärtänkerjag.

Someday soon
I'll think his childish laughter's
Silly
Soon
I'll resent the way he talks 'bout
Booze, drugs and cartoons
I will think he's shallow
Someday soon
I'll rant about his lack of taste
And soon
He can look for my love somewhere
far beyond the moon
and I will have forgotten his embrace
But for now, all that I
Can think of is his keanu eyes
Oh I'm not ready I keep slipping
All the time
I'm longing for the day when he
won't occupy my mind
I guess I'll just have to wait
Another while

Someday soon
I won't remember rainy
Afternoons
Warm soft skin and kissing
under blankets
I assume
That any day now, he will be
replaced

But it's hard oh so hard
Lonely Sundays, crisps and
Coke and chocolate bars and
VCR
I wish I could stop wondering
Where he went
And what he's doing now and
And what we were and what it
meant
Right now I just wish that he
was still around

But for now, all that I
Can think of is his keanu eyes
Oh I'm not ready I keep slipping
All the time
I'm longing for the day when he
won't occupy my mind
I guess I'll just have to wait
Another while

RSS 2.0