I dont mind if you dont mind,

Jag är finner mig i mitt liv, mitt livsöde, att jag är den jag är. Andra behöver inte få veta allt, alla behöver inte acceptera.
Men visa tankar skrämmer mig, och hela min kropp skiker nej när jag tänker på det. De känns som jag väcker en fråga, men inte på nått sätt vill veta svaret.
De känns som det är ett stort gap mellan oss. Jag undrar vad jag vore utan dig? Jag tror jag inte hade varit nått alls. Jag har inte tänkt på det så mycket, men nu skämmer det och plågar det mig. Har jag gjort allt förgäves?
Vad ska jag göra då?
Vem skulle jag gråta hos? Förlåta mig? Vem skulle ta hand om mig, jag känner mig så liten på den här stora jorden?
Nej,jag behöver dig.