I dont mind if you dont mind,

så känns det. en del av mig har ändrats, en stor del. Och jag känner delvis inte igen mig själv. Brukar inte bli sån här, jag är som madde sa, "den hårda" men är jag det fortfarande? Hade jag kanske bara en viss hårdhet och att den är borta nu? Mitt enda vapen, beskydd. Eller är det bara du som av någon anledning som jag inte förstår river ner min hårda mur?  Varför skulle du lyckas, när ingen annan har gjort de, utan att du ens försökt? Samtidigt som en del av förändras går en annan del tillbaka till det som varit, eller som jag brukat känna och tänka. Förvirrat.

Jag är trött nu. Fast jag sover faktiskt ett par timmar varje natt, men jag är trött på omgivningen. GE MIG NÅTT NYTT!
Jag vill känna spänning och lyckorus inför saker, inte rädsla. För rädd är jag, mest hela tiden, och i 99% av alla fall för mig själv.


Jag hoppas på en bra dag. Och det får räcka.


Over and out.